I en alltmer krävande arbetsvardag har frågan om psykisk hälsa på arbetsplatsen blivit omöjlig att ignorera. Det handlar inte längre bara om frånvaro av sjukdom, utan om ett genuint välbefinnande där vi känner oss kapabla, kan hantera livets normala påfrestningar och bidra produktivt. Men vad händer när en kollega vacklar, när den psykiska orken tryter? Det är här solidariteten kliver in – den där djupt mänskliga förmågan att visa omsorg, erbjuda stöd och stå upp för varandra. Att skapa en arbetsplats där vi aktivt stöttar kollegor som kämpar med psykisk ohälsa är inte bara en fin tanke, det är en grundläggande förutsättning för ett hållbart och medmänskligt arbetsliv. Hur kan vi då omsätta denna solidaritet i praktisk handling i vår egen vardag på jobbet?

Psykisk ohälsa på jobbet en utbredd utmaning

Psykisk ohälsa är en av vår tids största folkhälsoutmaningar och arbetsplatsen är en arena där detta blir särskilt tydligt. Enligt International Labour Organization (ILO) går uppskattningsvis 12 miljarder arbetsdagar förlorade varje år globalt enbart på grund av depression och ångest, vilket understryker problemets omfattning. Världshälsoorganisationen (WHO) definierar psykisk hälsa som ett tillstånd av välbefinnande där varje individ inser sin egen potential, kan klara av de normala påfrestningarna i livet, kan arbeta produktivt och fruktbart och kan bidra till det samhälle hen lever i. Detta är en vision vi alla kan sträva efter, men vägen dit kan vara kantad av utmaningar. Arbetslivet i sig kan, som Arbetshälsoinstitutet belyser, både vara en källa till välmående och en bidragande orsak till psykisk belastning, där faktorer som hög emotionell belastning och tidspress kan leda till koncentrationssvårigheter, trötthet och känslor av otillräcklighet.

Arbetsmiljön rymmer en rad psykosociala riskfaktorer som kan tära på vår mentala hälsa. Det kan handla om allt från orimliga arbetskrav och bristande kontroll över egna arbetsuppgifter till en negativ organisationskultur, osäkerhet kring anställning eller karriär, och ansträngda relationer med kollegor eller chefer. Även upplevelser av våld, trakasserier eller mobbning, inklusive digitala aggressioner, kan få förödande konsekvenser för den enskildes välmående. Forskning från Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet visar dessutom att negativa attityder och bristande kunskap kring psykisk ohälsa på arbetsplatsen utgör ett allvarligt hinder för att ge adekvat stöd. När det råder ett klimat av okunskap eller fördomar minskar chefers benägenhet att sätta in förebyggande åtgärder, vilket kan leda till att medarbetares psykiska besvär eskalerar till sjukskrivning. Det är alltså inte bara den enskilda chefens inställning som spelar roll, utan hela arbetsklimatet.

Grundstenarna för solidaritet öppenhet och tillit

Att bygga en kultur av öppenhet

För att solidaritet ska kunna blomstra behöver vi ett fundament av öppenhet och psykologisk trygghet på arbetsplatsen. Det handlar om att, som organisationen Mind i Storbritannien framhåller, normalisera samtal om psykisk hälsa, precis som vi pratar om en förkylning eller en stukad fot. När vi vågar tala öppet om hur vi mår, utan rädsla för att bli dömda eller missförstådda, sänks trösklarna för att söka och erbjuda hjälp. Att skapa en sådan kultur är ett gemensamt ansvar, där varje medarbetare, oavsett roll, kan bidra. Som påpekats i samband med hantering av digitala aggressioner är en grundläggande psykologisk trygghet avgörande för att man ska våga lyfta jobbiga upplevelser och få stöd.

Respekt för individens val att berätta

Valet att berätta om sin psykiska ohälsa är dock djupt personligt. Många bär på en rädsla för negativa konsekvenser – oro för att bli stigmatiserad, behandlad annorlunda, marginaliserad eller till och med riskera sin karriär, vilket Australian Human Rights Commission belyser. En solidarisk arbetsplats strävar efter att eliminera dessa farhågor genom att aktivt arbeta mot fördomar och skapa en atmosfär av tillit och respekt. Det handlar om att se människan bakom eventuella svårigheter och fokusera på att skapa förutsättningar för alla att kunna bidra efter bästa förmåga. Chefer och ledare har ett särskilt ansvar att driva detta arbete, bland annat genom att säkerställa att det finns kunskap och strategier för att hantera psykisk ohälsa på ett konstruktivt sätt.

Själva skylten ’Workplace’, som den på bilden mot en blå himmel, bör representera mer än bara en fysisk plats; den ska symbolisera en gemenskap där stöd och omsorg är en självklarhet. Hur ser det ut hos oss? Är vår arbetsplats en plats där dörren känns öppen för samtal om även det som är svårt? WHO:s riktlinjer för psykisk hälsa på arbetsplatsen, som lyfts fram av World Economic Forum, betonar vikten av chefsträning för att förbättra kunskap och attityder, inte för att chefer ska bli terapeuter, utan för att de ska kunna agera medvetet och stödjande. Detta är en viktig pusselbit, men kulturen skapas av oss alla, varje dag.

Solidaritet i praktiken från ord till handling

Kollegial handledning som modell

Men hur omsätter vi då denna strävan efter en stödjande kultur i konkreta handlingar? En aktionsforskningsstudie från Göteborgs Universitet om kollegial handledning som stöttande praktik, även om den genomfördes i en förskolekontext, identifierar flera universella ’stöttande faktorer’ som är direkt applicerbara i alla arbetslivssammanhang. Det handlar om att ställa utforskande, öppna frågor som uppmuntrar till reflektion, att ge varandra tid för tänkande, att hitta gemensamma intresseområden eller utmaningar som skapar förståelse, att våga synliggöra sin egen process och sina egna sårbarheter, att dela erfarenheter och, kanske viktigast av allt, att visa genuin omsorg om varandras processer och välmående. Dessa principer är kärnan i kollegial solidaritet.

Att inleda samtalet och lyssna aktivt

Att inleda ett samtal med en kollega som man misstänker inte mår bra kan kännas svårt, men det är ofta ett avgörande första steg. Som Acas.org.uk föreslår, handlar det om att närma sig situationen på ett lugnt, tålmodigt och positivt sätt, och erbjuda en trygg plats för samtal. Lyssna aktivt, utan att döma eller komma med snabba lösningar. Tacka för förtroendet om kollegan väljer att öppna sig. Ibland är det mest värdefulla vi kan erbjuda helt enkelt vår tid och vår närvaro. Det är också viktigt att använda ett respektfullt och inkännande språk och att alltid värna om konfidentialiteten, såvida det inte finns överhängande risk för skada då professionell hjälp måste involveras.

Vikten av observation och att hänvisa vidare

Att vara uppmärksam på förändringar i en kollegas beteende, humör eller prestation kan vara ett tecken på att något inte står rätt till. Solidaritet innebär att våga agera på dessa observationer, kanske genom att försiktigt fråga hur personen mår eller uppmuntra till att söka stöd via företagshälsovården eller andra tillgängliga resurser. Vi förväntas inte vara experter, men att känna till vart man kan hänvisa någon för professionell hjälp är en viktig del av det kollegiala stödet. Bilden av kollegor i ett engagerat möte, kanske under en utbildning om just kollegialt stöd som den här, illustrerar hur strukturerat stöd kan se ut. Ibland kan stödet behöva vara mer organiserat. Erfarenheter från exempelvis Läkarförbundets Kollegiala nätverk, som under många år erbjudit konfidentiellt samtalsstöd från kollega till kollega, visar på den enorma potentialen i organiserade former av solidaritet. Liknande initiativ, där erfarna kollegor ideellt stöttar varandra, kan vara en ovärderlig resurs inom många yrkesgrupper.

Stöd vid arbetsanpassningar och återgång

När en kollega behöver anpassningar i arbetet, oavsett om det är formella ’rimliga anpassningar’ initierade av arbetsgivaren eller mer informella justeringar, spelar vi som kollegor en viktig roll. Vår flexibilitet, förståelse och vilja att kanske tillfälligt avlasta eller omfördela uppgifter kan göra stor skillnad. Detsamma gäller när en kollega återvänder till arbetet efter en sjukskrivning relaterad till psykisk ohälsa. Ett varmt välkomnande och ett fortsatt stödjande bemötande kan vara avgörande för en lyckad återgång. Även i mötet med specifika arbetsmiljörisker, som de digitala aggressioner som blir allt vanligare, är det kollegiala stödet och en öppen dialog om upplevelser helt centralt för att mildra de negativa effekterna och bygga motståndskraft.

Solidaritetens väv stärker individ och gemenskap

Att stötta en kollega som kämpar med psykisk ohälsa handlar i grund och botten inte om att axla rollen som terapeut eller kurator. Det handlar om att vara medmänniska, om att se varandra och bekräfta varandras värde bortom prestation och produktivitet. Det handlar om att aktivera den där inneboende förmågan till empati och omsorg som vi alla bär inom oss. När vi vågar visa vår egen sårbarhet och samtidigt vara lyhörda för andras, skapar vi starkare band och en tryggare arbetsgemenskap. Det är i dessa möten, i det lilla och det stora, som solidariteten blir verklig.

Denna form av solidaritet på arbetsplatsen är inte isolerad från det större samhällsbygget. Tvärtom, en arbetsplats som präglas av medmänsklighet och stöd bidrar till ett mer resilient och humant samhälle i stort. De värderingar vi praktiserar i vår arbetsvardag – respekt, förståelse, viljan att hjälpa – spiller över och påverkar hur vi interagerar även utanför jobbet. Det handlar om att se de oväntade kopplingarna, hur en stödjande gest till en kollega på kontoret eller i verkstaden faktiskt är en del av samma strävan efter ett mer solidariskt samhälle som vi kanske engagerar oss i på andra arenor.

Det är också värt att nämna att yttre faktorer, såsom privatekonomisk stress, kan ha en betydande inverkan på den psykiska hälsan. I situationer där en kollega eller man själv drabbas av en oväntad ekonomisk kris som förvärrar det mentala måendet, kan kunskap om tillgängliga och ansvarsfulla lösningar vara till hjälp. Att på ett tryggt sätt kunna frigöra kapital genom att belåna värdesaker kan i vissa pressade lägen erbjuda ett tillfälligt ekonomiskt andrum. För den som söker information om sådana alternativ, kan belonapantbank.se erbjuda värdefull vägledning om hur en pantbank fungerar och vilka möjligheter som finns för att hantera en akut ekonomisk situation på ett ansvarsfullt sätt. Detta kan i sin tur bidra till att minska en tung stressfaktor och frigöra mental energi för att hantera andra utmaningar.

De långsiktiga vinsterna med en sådan kultur är många. Förutom det uppenbara – ökat välbefinnande för individen – ser vi ofta förbättrad sammanhållning i team, minskad sjukfrånvaro, ökad kreativitet och en mer positiv och produktiv arbetsmiljö. Att investera i psykisk hälsa och kollegialt stöd är alltså inte en kostnad, utan en investering i den viktigaste resursen av alla: människorna. Arbetet kan och bör vara en positiv kraft för psykisk hälsa, och det är genom gemensamma ansträngningar vi når dit.

Så, hur kan vi då, var och en, bli bättre på att väva denna medmänsklighetens väv i vår egen arbetsvardag? Kanske börjar det med att vi stannar upp och reflekterar över vårt eget agerande och våra egna attityder. Vågar jag fråga hur min kollega verkligen mår? Är jag beredd att lyssna utan att döma? Är jag villig att erbjuda min hjälp, även när det känns obekvämt eller kräver en extra ansträngning? Solidaritet är inte en passiv egenskap, utan ett aktivt val vi gör varje dag. Genom att medvetet välja medmänsklighet och stöd kan vi tillsammans skapa arbetsplatser där alla känner sig sedda, hörda och burna – även när livet stormar som mest.