Skogen som binder oss samman

Jag minns känslan av att som barn gå vilse i skogen bakom mitt barndomshem. Paniken som först grep tag i mig övergick långsamt i en märklig känsla av lugn. Träden, mossan och ljudet av vinden i kronorna blev plötsligt en del av en större, levande helhet. Den upplevelsen har stannat hos mig som en påminnelse om att vi inte står över naturen, utan är en del av den. Vårt förhållande till skogen är en spegelbild av vårt förhållande till varandra. Därför är hållbart skogsbruk inte bara en teknisk eller ekologisk fråga. Det är en djupgående handling av solidaritet, en solidaritet som när den praktiseras på riktigt har kraften att läka både landskap och stärka de gemenskaper som är beroende av dem.

Ett landskap i förändring, ett ansvar vi delar

Sverige är ett land av skog. Mer än hälften av vår yta är täckt av träd, en tillgång som format vår kultur, vår ekonomi och vår identitet. Denna rikedom medför ett enormt ansvar, särskilt i en tid då vi står inför två sammanlänkade existentiella hot: klimatförändringarna och förlusten av biologisk mångfald. Det är lätt att se dessa som abstrakta, globala problem som ska lösas av politiker och experter. Men sanningen är att ansvaret vilar på oss alla. Skogens hälsa är direkt kopplad till vår egen välfärd. När unika skogsmiljöer försvinner och arter trängs undan förlorar vi inte bara naturvärden, vi förlorar också ekosystemets förmåga att rena vårt vatten, binda kol från atmosfären och skydda oss mot klimatets alltmer extrema nycker. Ansvaret är inte ’deras’, det är vårt, och det börjar med insikten att vi delar samma öde som skogen.

För att omsätta denna insikt i handling krävs ett nytt sätt att se på landskapet. Begreppet ’grön infrastruktur’ kan låta tekniskt, men i grunden handlar det om en solidarisk vision. Det handlar om att sluta se skogen som en samling isolerade fastigheter och istället betrakta den som ett sammanhängande nätverk av liv. Det nationella arbetet som samordnas av Naturvårdsverket syftar till att identifiera och stärka denna infrastruktur, där särskilt värdefulla områden, så kallade värdetrakter, fungerar som nav. Genom samverkan mellan markägare, myndigheter och lokalsamhällen kan vi planera och agera tillsammans, över ägogränserna, för ett gemensamt mål: ett friskt och motståndskraftigt landskap. Detta är solidaritet i praktiken, en gemensam ansträngning för att hela landskapets olika värden ska kunna frodas och komma alla till del.

Det variationsrika brukandets kraft

Solidaritet med naturen kräver att vi rör oss bort från det storskaliga och likriktade mot ett mer nyanserat och anpassat brukande. Detta innebär en medveten omställning från ensidiga odlingar till mer dynamiska ekosystem.

Från monokultur till resilient blandskog

Alltför länge har skogsbruket präglats av monokulturer, där en enda trädart dominerar stora arealer. En sådan skog är sårbar. Den är som ett samhälle där alla tänker och agerar likadant, bräcklig inför oväntade påfrestningar. Ett variationsrikt skogsbruk, med en medveten inblandning av olika trädslag och särskilt lövträd, skapar däremot resiliens. Blandskogar är ofta mer motståndskraftiga mot stormar, torka och skadedjursangrepp. De hyser en större biologisk mångfald och bidrar till stabilare ekosystem som kan leverera livsviktiga tjänster som vattenrening och skydd mot erosion. Att främja variation är att investera i skogens, och därmed vårt eget, immunförsvar.

Anpassade verktyg för skonsam skötsel

Detta mer nyanserade brukande handlar om aktiv och omsorgsfull förvaltning på marknivå. Det är inte bara en fråga om vad vi planterar, utan också hur vi sköter om landskapet mellan de stora insatserna. Att hålla efter sly för att gynna vissa arter, vårda kulturmiljöer eller sköta om betesmarker är avgörande. För att hantera segare vegetation på ett effektivt men skonsamt sätt är det avgörande att ha rätt utrustning. En pålitlig slaghack för ATV från en specialist som Kellfri blir ett oumbärligt hjälpmedel för den engagerade markägaren. Denna typ av redskap möjliggör en precis och mindre störande markvård än tyngre maskiner och blir en symbol för hur individuell handling kan bidra till en större ekologisk helhet. Det är i dessa konkreta, vardagliga handlingar som solidariteten med naturen verkligen tar form.

Alternativ till kalhyggesbruk

Detta synsätt utmanar den traditionella modellen med kalhyggesbruk. Alternativa metoder, som hyggesfritt skogsbruk eller så kallad retention forestry där man medvetet lämnar kvar träd vid avverkning, vinner mark. Dessa metoder handlar om att skörda av skogens överskott med större ödmjukhet och respekt, utan att rasera hela ekosystemet. Det är ett sätt att arbeta med skogen istället för mot den. Genom att bevara en kontinuitet i skogsmiljön skyddas inte bara hotade arter, utan även de sociala och kulturella värden som är knutna till en levande skog. Det handlar om att se skogen som mer än bara en virkesåker. Den är ett hem, en arbetsplats och en källa till rekreation och inspiration.

Kunskap som bygger broar mellan människa och natur

Verklig solidaritet kan inte existera utan förståelse. För att kunna agera ansvarsfullt behöver vi kunskap om skogens komplexa liv. Här spelar utbildning en avgörande roll. Initiativ som kurspaketet ’Hållbart familjeskogsbruk’ vid Linnéuniversitetet är ovärderliga. Genom att erbjuda tusentals privata skogsägare kunskap om ekologi, kulturmiljövård och hållbar planering sker en tyst revolution. En tidigare student beskrev det som att få se sin skog ’med helt andra ögon’. När en markägare får verktygen att förstå samspelet i sin egen skog, förvandlas hen från en passiv ägare till en aktiv förvaltare av ett gemensamt arv.

Parallellt med den personliga kunskapsresan ger modern teknik oss nya sätt att lyssna på skogen. Fjärranalys med satelliter och drönare kan låta som något kallt och distanserat, men det är tvärtom ett kraftfullt verktyg för omsorg. Det låter oss se mönster av stress från torka eller insektsangrepp på en skala som är omöjlig för det mänskliga ögat. Lika viktiga är de fysiska mötesplatserna, som de demonstrationsparker Skogforsk utvecklar. Där kan skogsägare mötas, utbyta erfarenheter och lära av varandra i praktiken. I dessa samtal byggs inte bara kunskap, utan också förtroende och gemenskap, grundstenarna i ett solidariskt samhälle.

Skogens tysta samtal och vårt svar

I slutändan handlar hållbart skogsbruk om att erkänna att ekonomi, ekologi och social välfärd är oupplösligt sammanflätade. Certifieringar som FSC visar att det är fullt möjligt att bedriva ett lönsamt skogsbruk som samtidigt tar ett långsiktigt ansvar. När företag och eldsjälar väljer att certifiera sig handlar det om mer än marknadsfördelar. Det handlar om ett etiskt ställningstagande och en vilja att förvalta ett arv och lämna över en friskare skog till kommande generationer. Våra lokala handlingar i den svenska skogen är dessutom en del av en större, global rörelse, vilket EU:s skogsstrategi tydligt visar. Vår solidaritet med den egna skogen är en del av en global solidaritet.

Skogen för ett ständigt, tyst samtal med oss. Den talar genom suset i lövkronorna, genom svampens mycelnätverk under marken och genom den fågel som återvänder till ett gammalt träd. Vårt skogsbruk är vårt svar i den konversationen. Varje beslut vi fattar, vad vi avverkar, vad vi planterar och vad vi låter vara, är en del av vår replik. Ett hållbart, variationsrikt och kunskapsbaserat brukande är vårt sätt att svara: ’Vi hör dig, vi respekterar dig, och vi förstår att vi är en del av dig.’ I detta ömsesidiga och lyhörda förhållande finner vi den sanna meningen med solidaritet. En solidaritet som inte bara tryggar skogens framtid, utan som också stärker rötterna i våra egna gemenskaper och gör dem lika livskraftiga och sammanlänkade som skogen själv.