Solidaritet genom godis: Hur Halloweenfirande kan bygga gemenskap i grannskapet

Hösten har ett särskilt sätt att påminna oss om gemenskap. När mörkret sänker sig tidigare och luften blir krispigare dras vi instinktivt närmare varandra, sökandes efter värme och ljus. Samtidigt lever vi i en tid av paradoxer, där vi bor tätare inpå varandra än någonsin men ofta känner oss mer isolerade. Jag har länge funderat på hur vi kan överbrygga dessa osynliga murar i vår vardag. Det visar sig att en av de mest oväntade, men kraftfulla, nycklarna kan finnas i en högtid som många av oss kanske avfärdar som kommersiell och ytlig: Halloween. För bakom maskerna och godisjakten döljer sig en unik möjlighet att utöva solidaritet i sin renaste form.

Den slumrande kraften i våra grannskap

Det finns en tyst längtan i våra bostadsområden. Enligt en SIFO-undersökning utförd på uppdrag av Svenska Postkodlotteriet är hela 64 procent av svenskarna öppna för att lära känna sina grannar bättre. Det är en siffra som talar sitt tydliga språk om en outnyttjad potential, en slumrande kraft som väntar på att väckas. Denna längtan står i skarp kontrast till det faktum att närmare två miljoner människor i vårt land lider av ofrivillig ensamhet. För många av dem kan ett enkelt ’hej’ i trapphuset eller på gatan vara den enda sociala interaktionen under en hel dag. Det är en smärtsam insikt som belyser hur avgörande de små, vardagliga mötena är för vår känsla av tillhörighet och välmående.

En öppen och dekorerad dörr på Halloween bjuder in till gemenskap och kan vara det första steget för att bryta isen mellan grannar.

Vikten av goda grannrelationer sträcker sig långt bortom social trivsel. Enligt värdefulla insikter från MSB är grannsamverkan en fundamental del av vårt civila försvar. När vi känner de som bor omkring oss skapar vi ett nätverk av trygghet och ömsesidigt stöd. Vi blir mindre sårbara, både som individer och som samhälle. Hela 86 procent av svenskarna uppger att grannarna har en stor påverkan på hur de trivs i sitt boende, och 61 procent pekar särskilt på tryggheten som en av de främsta fördelarna. Det är en insikt som påminner om hur viktig solidaritet i arbetslivet och på andra arenor är för vårt kollektiva välmående. Att bygga dessa relationer är alltså inte bara en trevlig bonus, det är en investering i vår gemensamma motståndskraft.

Från bus eller godis till en bro av gemenskap

Hur går vi då från en abstrakt önskan om gemenskap till konkreta handlingar? Det är här Halloween kommer in i bilden. Traditionen med ’bus eller godis’ erbjuder en nästan perfekt, socialt accepterad anledning att bryta isen. Jag har själv sett det hända i mitt eget grannskap. Dörrar som vanligtvis är stängda öppnas på glänt, och bakom dem står grannar redo med en skål godis och ett leende. Under några timmar förvandlas gatorna till en levande mötesplats där barnens förväntansfulla spring skapar en naturlig och otvungen atmosfär för de vuxna att utbyta några ord. Det är en lågtröskelinteraktion som kräver så lite men kan ge så mycket.

Denna möjlighet är inte begränsad till de som bor i villa. Även i lägenhetshus kan man delta med stor framgång. En enkel lapp på anslagstavlan i entrén kan bjuda in till firande. Man kan föreslå praktiska lösningar som en anmälningslista för de hushåll som vill vara med, eller ett specifikt tidsfönster, till exempel ’Godis finns mellan 18:00 och 20:00’, för att underlätta för alla. En annan idé är att varje våningsplan samordnar en egen ’godisstation’ i trapphuset. Dessa små initiativ signalerar öppenhet och kan förvandla en anonym korridor till en plats för glädje och spontana möten. Det är en fascinerande slump att den 31 oktober inte bara är dagen för Halloween, utan även har utsetts till ’Grannens Dag’, en dag specifikt ägnad åt att uppmärksamma och stärka banden med dem vi bor närmast. Halloweenfirandet blir därmed ett praktiskt sätt att omsätta dagens syfte i verklighet.

Godiset är mer än bara en sötsak, det är en symbol för generositet och en vilja att delta i grannskapets gemenskap.

Själva godiset kan tyckas vara en trivial detalj, men det är själva mediet för utbytet, den konkreta symbolen för generositet. Att förbereda sig genom att skaffa hem godsaker är en liten ansträngning som signalerar att man är villig att delta i den gemensamma ritualen. Det handlar inte om att köpa sig vänner, utan om att använda traditionens verktyg för att bygga broar. Att lägga lite omsorg på att välja ut ett roligt och läskigt sortiment av Halloweengodis kan till och med bli en del av glädjen. Ett välsorterat utbud med allt från läskiga dödskallar till roliga geléspindlar blir ett samtalsämne i sig och visar att man har engagerat sig i lekfullheten. Det är en liten gest som säger: ’Jag ser dig, jag är en del av det här, och jag vill dela denna stund med dig’.

När en öppen dörr blir mer än en inbjudan

I slutändan handlar det om vad den där öppna dörren på Halloweennatten verkligen symboliserar. Den representerar en vilja att vara en del av ett större sammanhang. Den är ett tecken på tillit och en inbjudan till en relation som kan växa sig starkare över tid. Varje utdelad godisbit är ett litet frö av gemenskap som planteras i grannskapet. De ansikten som tidigare var anonyma blir plötsligt bekanta, och nästa gång ni möts vid postlådorna eller på den lokala affären finns det en gemensam upplevelse att bygga vidare på. Det är precis den här typen av småskalig, organisk relationsbyggnad som skapar den sociala väv som gör ett bostadsområde till ett verkligt hem.

Bus eller godis förvandlar gatorna till en levande mötesplats där nya kontakter knyts och gemenskapen stärks mellan generationer.

Kanske är det just så solidaritet föds i det lilla. Inte genom storslagna manifest, utan i skenet från en pumpalykta och en utsträckt hand full med kolor. När vi delar med oss av något så enkelt som godis med barnen i vårt kvarter, delar vi också med oss av något mycket större: en tro på att vi är starkare tillsammans. Det är just denna typ av handlingar som i praktiken bygger den trygghet som MSB efterfrågar och motverkar den ensamhet som SIFO-undersökningen belyser. Denna vision grundläggs redan i unga år, bland annat genom att främja solidaritet i skolvärlden, och fortsätter hela livet. Den känslan av samhörighet stannar kvar långt efter att det sista pappersprasslet har tystnat.