Solidaritet med de som drabbas av radon: Hur vi kan skydda våra grannar och oss själva

Jag har ofta funderat över hur solidaritet tar sig uttryck i vår vardag. Det handlar sällan om stora, heroiska gester, utan oftare om de små, nästan osynliga handlingarna av omsorg. En sådan handling är att ta ansvar för den luft vi andas i våra hem. Radon, en osynlig och luktfri gas, är ett tyst hot som varje år bidrar till omkring 500 fall av lungcancer i Sverige. Att konfrontera detta hot är inte bara en fråga om personlig säkerhet, det är en djupt solidarisk handling som skyddar både oss själva, våra familjer och de grannar vi delar vår närmiljö med.

Förstå det osynliga hotet en folkhälsofråga som förenar oss

Radon är en radioaktiv ädelgas som bildas naturligt när grundämnet radium sönderfaller i berggrunden och jordarter. Eftersom gasen är både osynlig och luktfri kan den obemärkt sippra in i våra bostäder genom sprickor i grunden, otäta rörgenomföringar eller via hushållsvattnet, särskilt från bergborrade brunnar. En annan betydande källa, främst i hus byggda mellan 1929 och 1978, är byggnadsmaterialet så kallad blåbetong, ett alunskifferbaserat material som kan avge radongas. Denna smygande natur gör att uppemot 400 000 svenska bostäder kan ha förhöjda halter utan att de boende vet om det, vilket gör kunskap och medvetenhet till våra främsta försvarslinjer.

Den enda kända hälsorisken med radon är lungcancer. När vi andas in radon följer dess radioaktiva sönderfallsprodukter, så kallade radondöttrar (isotoper av bly, vismut och polonium), med ner i lungorna. Där fastnar de och avger alfastrålning som kan skada lungvävnadens celler och över tid leda till cancer. Enligt den viktiga informationen från Strålsäkerhetsmyndigheten, landets expertorgan i frågan, ökar risken för lungcancer med cirka 16 procent för varje 100 Bq/m³ (becquerel per kubikmeter) som radonhalten i inomhusluften ökar vid långvarig exponering. Det är en tyst och långsam process; från exponering kan det ta mellan 15 och 40 år innan sjukdomen bryter ut. Detta understryker vikten av att agera i tid.

Risken är särskilt stor för personer som röker eller har rökt. Kombinationen av rökning och radonexponering mångfaldigar risken för lungcancer på ett dramatiskt sätt. Av de cirka 500 radonrelaterade lungcancerfallen varje år beräknas 450 drabba rökare. Men det är avgörande att förstå att radon även utgör ett hot mot icke-rökare. Ungefär 50 fall per år drabbar personer som aldrig har rökt. Detta gör radon till en folkhälsofråga som berör oss alla, oavsett livsstil. Att sänka radonhalterna är en solidarisk handling som skyddar de mest sårbara, inklusive barn och personer med nedsatt hälsa, som tillbringar mer tid i hemmet.

Från kunskap till solidarisk handling

Om en mätning visar på förhöjda halter är det viktigt att inte känna sig uppgiven. Det finns nästan alltid effektiva och beprövade metoder för att sänka radonhalten till en säker nivå. Vilken åtgärd som är bäst beror på varifrån radonet kommer, och att anlita en certifierad radonkonsult är avgörande för att få rätt diagnos och åtgärdsförslag.

Att mäta är att veta

Eftersom vi inte kan förlita oss på våra sinnen för att upptäcka radon, är en mätning det enda sättet att få veta vilka halter som finns i ett hem. Det är ett enkelt men avgörande steg. En tillförlitlig mätning ska vara en långtidsmätning som pågår i minst två månader under eldningssäsongen, från 1 oktober till 30 april. Detta är nödvändigt för att få ett stabilt årsmedelvärde, eftersom halterna kan variera kraftigt över dygnet och med årstiderna. Man kan inte heller förlita sig på grannens resultat; radonhalter kan skilja sig markant mellan hus på samma gata beroende på markförhållanden och husets specifika konstruktion.

Att ta steget och genomföra en mätning är en konkret handling av omsorg för sig själv och sin familj. Processen är idag mycket enkel, och för den som vill agera är det smidigt att få hjälp genom att beställa en professionell radonmätning direkt från experter; på https://radea.se/ får man snabbt hem allt som behövs och tydliga instruktioner för hur man placerar ut de små spårfilmsdosorna. Efter mätperioden skickas dosorna tillbaka för analys, och man får en rapport som tydligt visar om halterna ligger över det nationella gränsvärdet på 200 Bq/m³. När du mäter ditt hem, prata med dina grannar. Fråga om de har mätt, dela med dig av din kunskap och uppmuntra dem att också ta reda på sin situation. En enskild röst kan ibland ignoreras, men en gemensam front visar på ett kollektivt ansvarstagande som är svårt att avfärda.

Effektiva åtgärder mot radon

Beroende på källan finns olika lösningar. Om det är markradon kan åtgärden vara att täta sprickor i grunden eller installera en så kallad radonsug som ventilerar bort gasen under huset. Kommer radonet från blåbetong är den vanligaste åtgärden att förbättra ventilationen för att späda ut koncentrationen. Vid radon i vattnet installeras en radonavskiljare som luftar bort gasen innan vattnet når kranarna. För att hitta certifierade experter som kan hjälpa till med besiktning och åtgärder är Svensk Radonförenings söktjänst en utmärkt resurs som hjälper dig att hitta rätt kompetens för just ditt hem.

När är det dags att mäta igen

Att säkra sitt hem från radon är inte en engångsåtgärd. Det är en kontinuerlig handling av omsorg. Experter rekommenderar att man gör en ny radonmätning minst vart tionde år för att säkerställa att nivåerna förblir låga. Det är också absolut nödvändigt att mäta om efter större renoveringar eller ombyggnationer. Förändringar i ventilations- eller värmesystemet, en tillbyggnad eller till och med nya fönster kan påverka lufttrycket i huset och därmed ändra hur mycket radon som kommer in. Att hålla koll på sina radonvärden över tid är en viktig del av ett ansvarsfullt boende.

Ansvar, stöd och ditt nästa steg

Ansvarsfördelningen är en viktig del av den solidariska strukturen. Som villaägare har du själv ansvaret för din fastighet, men du är inte ensam. För att underlätta ekonomiskt kan man dels använda ROT-avdraget för arbetskostnaden vid en sanering, dels undersöka möjligheten att söka det statliga radonbidraget. Detta bidrag kan täcka upp till 50 % av åtgärdskostnaden, med ett maxbelopp på 25 000 kronor. För hyresgäster och bostadsrättsinnehavare ligger ansvaret hos hyresvärden eller bostadsrättsföreningen. De är skyldiga enligt lag att se till att inomhusmiljön är säker, vilket regleras i Boverkets tydliga och vägledande byggregler som syftar till att skydda boende. Om en värd är ovillig att agera kan man vända sig till kommunens miljö- och hälsoskyddsnämnd. Dessutom kan organisationer som Hyresgästföreningen erbjuda ovärderligt stöd och rådgivning för att driva frågan framåt.

Ditt nästa steg beroende på boendeform

• Om du bor i villa: Du har själv ansvaret. Beställ en radonmätning, särskilt om huset är av en äldre modell eller ligger i ett riskområde. Vid höga halter, kontakta en radonkonsult för åtgärdsförslag och undersök möjligheten till ROT-avdrag och radonbidrag.
• Om du bor i bostadsrätt: Kontakta styrelsen och fråga om radonmätning har gjorts. Om inte, föreslå att det görs för hela fastigheten. Styrelsen har ansvaret att utreda och åtgärda problemet.
• Om du bor i hyresrätt: Kontakta din hyresvärd och begär information om radonstatus. Du har rätt att få veta om mätningar är gjorda. Om värdena är höga eller om värden vägrar mäta, kontakta din lokala hyresgästförening eller kommunens miljökontor för stöd.

Solidaritet i varje andetag

Jag tänker ofta på hur de mest grundläggande sakerna, som luften vi andas i våra hem, binder oss samman i en tyst och osynlig ödesgemenskap. Radonproblematiken är ett perfekt exempel på detta. Det är ett hot som inte bryr sig om fastighetsgränser, socioekonomisk status eller livsstilsval. Det drabbar slumpmässigt och tyst, och det kan bara bekämpas genom gemensam medvetenhet och kollektiv handling. Att skydda sig mot radon är därför mer än bara en teknisk åtgärd för att säkra ett hus. Det är ett uttryck för medmänsklighet. Varje genomförd mätning, varje samtal med en granne, varje krav på en fastighetsägare och varje lyckad sanering är en seger för folkhälsan och ett bevis på att solidaritet fungerar i praktiken. Genom att ta ansvar för den osynliga luften i våra egna hem bidrar vi till att bygga ett tryggare och friskare samhälle för alla. Det är i dessa vardagliga handlingar av omsorg som vi finner den starkaste grunden för en gemensam framtid.

Solidaritet genom godis: Hur Halloweenfirande kan bygga gemenskap i grannskapet

Hösten har ett särskilt sätt att påminna oss om gemenskap. När mörkret sänker sig tidigare och luften blir krispigare dras vi instinktivt närmare varandra, sökandes efter värme och ljus. Samtidigt lever vi i en tid av paradoxer, där vi bor tätare inpå varandra än någonsin men ofta känner oss mer isolerade. Jag har länge funderat på hur vi kan överbrygga dessa osynliga murar i vår vardag. Det visar sig att en av de mest oväntade, men kraftfulla, nycklarna kan finnas i en högtid som många av oss kanske avfärdar som kommersiell och ytlig: Halloween. För bakom maskerna och godisjakten döljer sig en unik möjlighet att utöva solidaritet i sin renaste form.

Den slumrande kraften i våra grannskap

Det finns en tyst längtan i våra bostadsområden. Enligt en SIFO-undersökning utförd på uppdrag av Svenska Postkodlotteriet är hela 64 procent av svenskarna öppna för att lära känna sina grannar bättre. Det är en siffra som talar sitt tydliga språk om en outnyttjad potential, en slumrande kraft som väntar på att väckas. Denna längtan står i skarp kontrast till det faktum att närmare två miljoner människor i vårt land lider av ofrivillig ensamhet. För många av dem kan ett enkelt ’hej’ i trapphuset eller på gatan vara den enda sociala interaktionen under en hel dag. Det är en smärtsam insikt som belyser hur avgörande de små, vardagliga mötena är för vår känsla av tillhörighet och välmående.

En öppen och dekorerad dörr på Halloween bjuder in till gemenskap och kan vara det första steget för att bryta isen mellan grannar.

Vikten av goda grannrelationer sträcker sig långt bortom social trivsel. Enligt värdefulla insikter från MSB är grannsamverkan en fundamental del av vårt civila försvar. När vi känner de som bor omkring oss skapar vi ett nätverk av trygghet och ömsesidigt stöd. Vi blir mindre sårbara, både som individer och som samhälle. Hela 86 procent av svenskarna uppger att grannarna har en stor påverkan på hur de trivs i sitt boende, och 61 procent pekar särskilt på tryggheten som en av de främsta fördelarna. Det är en insikt som påminner om hur viktig solidaritet i arbetslivet och på andra arenor är för vårt kollektiva välmående. Att bygga dessa relationer är alltså inte bara en trevlig bonus, det är en investering i vår gemensamma motståndskraft.

Från bus eller godis till en bro av gemenskap

Hur går vi då från en abstrakt önskan om gemenskap till konkreta handlingar? Det är här Halloween kommer in i bilden. Traditionen med ’bus eller godis’ erbjuder en nästan perfekt, socialt accepterad anledning att bryta isen. Jag har själv sett det hända i mitt eget grannskap. Dörrar som vanligtvis är stängda öppnas på glänt, och bakom dem står grannar redo med en skål godis och ett leende. Under några timmar förvandlas gatorna till en levande mötesplats där barnens förväntansfulla spring skapar en naturlig och otvungen atmosfär för de vuxna att utbyta några ord. Det är en lågtröskelinteraktion som kräver så lite men kan ge så mycket.

Denna möjlighet är inte begränsad till de som bor i villa. Även i lägenhetshus kan man delta med stor framgång. En enkel lapp på anslagstavlan i entrén kan bjuda in till firande. Man kan föreslå praktiska lösningar som en anmälningslista för de hushåll som vill vara med, eller ett specifikt tidsfönster, till exempel ’Godis finns mellan 18:00 och 20:00’, för att underlätta för alla. En annan idé är att varje våningsplan samordnar en egen ’godisstation’ i trapphuset. Dessa små initiativ signalerar öppenhet och kan förvandla en anonym korridor till en plats för glädje och spontana möten. Det är en fascinerande slump att den 31 oktober inte bara är dagen för Halloween, utan även har utsetts till ’Grannens Dag’, en dag specifikt ägnad åt att uppmärksamma och stärka banden med dem vi bor närmast. Halloweenfirandet blir därmed ett praktiskt sätt att omsätta dagens syfte i verklighet.

Godiset är mer än bara en sötsak, det är en symbol för generositet och en vilja att delta i grannskapets gemenskap.

Själva godiset kan tyckas vara en trivial detalj, men det är själva mediet för utbytet, den konkreta symbolen för generositet. Att förbereda sig genom att skaffa hem godsaker är en liten ansträngning som signalerar att man är villig att delta i den gemensamma ritualen. Det handlar inte om att köpa sig vänner, utan om att använda traditionens verktyg för att bygga broar. Att lägga lite omsorg på att välja ut ett roligt och läskigt sortiment av Halloweengodis kan till och med bli en del av glädjen. Ett välsorterat utbud med allt från läskiga dödskallar till roliga geléspindlar blir ett samtalsämne i sig och visar att man har engagerat sig i lekfullheten. Det är en liten gest som säger: ’Jag ser dig, jag är en del av det här, och jag vill dela denna stund med dig’.

När en öppen dörr blir mer än en inbjudan

I slutändan handlar det om vad den där öppna dörren på Halloweennatten verkligen symboliserar. Den representerar en vilja att vara en del av ett större sammanhang. Den är ett tecken på tillit och en inbjudan till en relation som kan växa sig starkare över tid. Varje utdelad godisbit är ett litet frö av gemenskap som planteras i grannskapet. De ansikten som tidigare var anonyma blir plötsligt bekanta, och nästa gång ni möts vid postlådorna eller på den lokala affären finns det en gemensam upplevelse att bygga vidare på. Det är precis den här typen av småskalig, organisk relationsbyggnad som skapar den sociala väv som gör ett bostadsområde till ett verkligt hem.

Bus eller godis förvandlar gatorna till en levande mötesplats där nya kontakter knyts och gemenskapen stärks mellan generationer.

Kanske är det just så solidaritet föds i det lilla. Inte genom storslagna manifest, utan i skenet från en pumpalykta och en utsträckt hand full med kolor. När vi delar med oss av något så enkelt som godis med barnen i vårt kvarter, delar vi också med oss av något mycket större: en tro på att vi är starkare tillsammans. Det är just denna typ av handlingar som i praktiken bygger den trygghet som MSB efterfrågar och motverkar den ensamhet som SIFO-undersökningen belyser. Denna vision grundläggs redan i unga år, bland annat genom att främja solidaritet i skolvärlden, och fortsätter hela livet. Den känslan av samhörighet stannar kvar långt efter att det sista pappersprasslet har tystnat.